Sydafrika

 

 

Sydafrika är en av de största leverantörerna av vin till Sverige. De stora volymerna kommer mestadels till oss i trelitersförpackningar, men även om massproduktion av billiga druvor står för merparten av vinerna, finns det en klar strävan hos de sydafrikanska producenterna att viner av högre kvalitet. Bland annat därför att lönsamheten på billiga viner är dålig.

 

Skillnaden mellan den svenska vargavintern och skördetid i Sydafrika är påfallande. Efter 14 timmar på flyget byts -18 grader på Arlanda mot mer behagliga 30 grader på flygplatsen i Kapstaden.

På väg mot Stellenbosch ser man tydligt att Sydafrika, trots enorma sociala skillnader ändå gör framsteg. De stora kåkstäderna utmed motorvägen från flygplatsen blir mindre. De lappade kåkarna av korrugerad plåt, brädor och kartong försvinner sakta men säkert och byts ut mot små hus. Bland kåkarna syns nu vatten- och elledningar.

I Stellenbosch – Sydafrikas vincentrum – känns Sydafrika riktigt välmående. Kåkstäderna som klänger utefter kullarna förvandlas mer och mer till mer ordnade samhällen med en fungerande struktur. Det verkar finnas hopp om framsteg, även om den höga arbetslösheten, de många daglönarna och den därmed billiga arbetskraften naturligtvis är en del av framgångsreceptet för de sydafrikanska vinerna.

Det faktum att många av de länder som Sydafrika exporterar vin till också ställer krav på att arbetarna ska ha drägliga arbetsförhållanden, gör vinindustrin till en förhållandevis bra sektor att arbeta inom.

– Vi har en solklar policy inom vår företagsgrupp, och den är att den som behandlar arbetskraft illa åker ut. Det gäller alla, vare sig de är VD:ar eller vinmakare, berättar Florian Kleinert på Cape Legends, en sammanslutning av vinodlare.

Svenska Systembolaget kräver numer att alla som exporterar vin till Sverige skriver under ett dokument där de förbinder sig att ta ansvar för sin arbetskraft

En av dessa är Neethlingshof, där den sympatiske vinmakaren De Wet Viljoen ansvarar för 95 hektar vingårdar och ett otal producerade viner.

– Hela vingården håller på att förändras, och då naturligtvis till det bättre, berättar han.

Neethlingshof håller på att ställa om till ett mer hållbart jordbruk och en del vingårdar rycks upp, medan andra planteras om.

– De fält som aldrig gett särkilt bra druvor rivs upp och sedan får den naturliga vegetationen ta över. På så sätt får vi öar av naturlig vegetation mellan vinfälten, medan andra planteras om med bättre kloner, druvsorter som passar jordmånen och på ett sätt som ger viner av ännu högre kvalitet.

En del av hans arbete handlar om att få de naturliga djurarterna att återetablera sig i vingårdarna. Varje vingård har nu fått en eller flera ugglestolpar, höga stolpar med en tvärslå, där ugglor kan sitta och spana efter byten.

– Ugglor jagar från sittande position, och de tar sorkar som förstör rötterna. Nu sköter de jobbet vi tidigare var tvungna att bespruta för att få gjort.

Vid sidan av ugglorna har karakalen, en slags lodjur, hittat tillbaka till vingårdarna och alla som arbetar i vingården har fått kurser i att inte slå ihjäl ormar. Trots att det finns gott om dem. Bland vinstockarna rör sig ormar som kobror, mambor och puffadrar –  alla lika dödliga.

– Men de finns ju här naturligt, så det är fel att slå ihjäl dem, säger De Wet.

När man åker från de bördiga kullarna vid Stellenbosch till det torrare och varmare Darling, ändrar sig landskapet. Jordarna är röda och landskapet mindre kuperat. Här sköter Samuel Viljoen (inte släkt med med De Wet, utan ett vanligt namn) en betydligt större operation på över 1 000 hektar. Här odlas druvor till ekologiska och Fairtrade-märkta Tukulu. Men också för försäljning till vinerier som behöver stora mängder druvor. Mycket av de druvor som odlas här går till vingården Nederburg.

Det är dessa stora vinodlingar som har problem med lönsamheten, och som i viss mån sätter käppar i hjulen för kvalitetssatsningar. Så länge druvorna kommer från Kapprovinsen, kan de hamna i vilken vinfirmas vin som helst. Idén om specifika vingårdar finns i vinmakarnas föreställningsvärld, men med stora kvantiteter billiga druvor på marknaden är det lätt att göra lite extra av det vin som säljer bra.

– Hela anläggningen är Fairtrade, eftersom de som bor här äger en del av vingården tillsammans med Distell och några inhemska affärsmän, samtidigt som de lär sig vinodling och vinmakeri, berättar Samuel Viljoen.

Luften dallrar i hettan över de gröna vinfälten som sträcker sig nästan så långt ögat kan nå. Här finns det mesta i druvväg, cabernet, merlot, syrah, sangiovese, chardonnay, pinotage och sauvignon blanc. Allt som det kan tänkas vara efterfrågan på.

Försäljning av druvor är vanligt i Sydafrika. En nödvändighet när man hanterar stora volymer. Lyckas man sälja in en bag-in-box i Sverige som består av exempelvis Syrah, mourvèdre och viognier, gäller det att leverera även om det blir en försäljningssuccé. Systembolaget tolererar inga leveransmissar.

En odlare som lyckats sälja in ett volymvin i en kvantitet som överstiger hans egna tillgångar kan alltid köpa druvor från ställen som Tukulu och därmed se till att det alltid finns vin.

Andra odlare kan ha nått framgång med ett vin på en särskild druva och kan då köpa just den druvsorten av sina grannar, som kanske bara använt den i en druvblandning.

Genom att ha en ekonomi som fördelar riskerna mellan egna viner och druvor till försäljning gör man sin ekonomi lite tryggare, men man bygger inte kvalitet på riktigt.

En som förlitar sig huvudsakligen på egna druvor är Danie Malan på Allesverloren. Hans mest kända viner görs på så ovanliga druvsorter som tinta barocca och touriga nacional och de har funnit en fin marknad i Sverige, men är inte druvsorter det finns att köpa ett överflöd av.

Danie har fått Det Gyllene Glaset av Allt om Mat och hoppas på fortsatta framgångar i Sverige.

– Inget vet ju hur det ser ut i framtiden, men jag gör förbättringar i vineriet så at jag kan ta hand om mer druvor, och jag tittar efter land så att jag kan plantera mer om det behövs, säger han och ler stort.

Allesverloren satsar bara på röda viner, och i en prisklass strax över och under 100 kronor på den svenska marknaden. Viner av lite bättre medelklass, inte det billigaste baginbox-vinerna, , även om det förstås skulle vara ett välkommet ekonomiskt tillskott, särskilt som Danie Malans skicklighet som vinmakare säkerligen skulle göra dem njutbara.

En som satsar på högre prissegment är Schalk van der Westhuizen på anrika Alto Estate. Han har vingårdar på de högsta lägena i Stellenbosch och han satsar på att göra ett dyrt toppvin.

– Vi har fantastisk cabernet franc i de allra högst belägna vingårdarna. Tillsammans med vår bästa cabernet sauvignon har vi gjort ett vin som är uppkallat efter de endast fyra vinmakare som jobbat här, berättar han, märkbart stolt och samtidigt lite nervös över hur vinet ska tas emot.

Vinet heter MPHS, efter förnamnsinitialerna på de vinmakare som arbetat på Alto: Manie Malan, Pieter du Toit, Hempies du Toit och Schalk van der Westhuizen. Det är gjort på två tredjedelar cabernet franc, en tredjedel cabernet sauvignon och har fått ligga 24 månader på ny fransk ek. Årgången är 2007, så det tar tid att få fram ett bra vin. Resultatet är ett stort anlagt vin i bordeauxstil, med lager på lager av läcker, frisk frukt och örtiga ektoner.

Priset i Sverige ligger på över 551 kronor, och då ger man sig in i konkurrensen med klassade viner från Médoc, så det är en stolt satsning.

– Vinet är ju inte någon kassako, utan mer ett vin som ska visa vad det finns för potential här på Alto. Om det skapar lite rubriker, är det ju inte fel, det heller, säger Schalk och ler lite menande.

Sydafrika är trendkänsligt, många vinmakare följer de internationella smaktrenderna noga. Därför är det knappast märkligt att en fritänkare som Guy Webber på Stellenzicht gör experiment.

– Man måste ju prova för att se vad som går att göra, säger den alltid lika glada och livlige vinmakaren.

I rask takt får vi prova en ”amarone” gjord på torkade syrahdruvor, ett mäktigt vin. Sen följer ett koshervin som inte lämnar något större intryck.

Mer imponerande är en chardonnay som tillverkats helt utan tillsats av svavel. Alltså ett vin som kallas ett naturvin. Den är frisk, livlig och fruktig och bär inga spår av oxidation. Bra så långt, hur vinet klarar av att resa över jordklotet kan vara en annan femma.

– Om man är noggrann så går, det tycker jag att jag har bevisat med det här vinet, säger han och jag kan bara hålla med.

Under de senaste åren har Sydafrika tappat en del försäljning i Sverige i de billaga segmenten, huvudsakligen till Italien. Landet har förlorat en del av marknaden på de riktigt billiga vinerna, utan att riktigt kunna kompensera sig i med merförsäljning av lite dyrare viner.

Däremot har allt fler vinmakare, glädjande nog, lärt sig att vinifiera bort den rökighet som jag personligen ogillar skarpt, men som så ofta funnits i vinerna.

De odlare jag räknat upp i den här artikeln är alla att rekommendera, men om du får tag i en flaska av Raats Cabernet Franc så har du gjort ett kap. Enligt mig är det Sydafrikas bästa vin.

 

Tim Atkins., som vistas mycket i Sydafrika har gjort en klassificering av de Sydafrikanska vinerna (se  nedan), och vi har haft en rätt hetsig debatt om den, eftersom jag tycker att han tagit med alldeles för rökiga producenter. Hur som helst: Listan är ju  hans och smaken är ju som baken. Här är den:

Första cru:

Alheit

Boekenhoutskloof

Cape Point

Chamonix

Delaire Graff

Kanonkop

Meerlust

Mullineux

Paul Cluver

Sadie Family

Tokara

Vergelegen

 

Andra cru:

AA Badenhorst

Cederberg

Hamilton Russell

Klein Constantia

Newton Johnson

Porseleinberg

Rall

Rust en Vrede

Savage

Steenberg

Thelema

Warwick

 

Tredje cru:

Ataraxia

Beaumont

Bouchard Finlayson

Crystallum

De Toren

Glenelly

Le Riche

Oak Valley

Raats

Reyneke

Rustenberg

Simonsig

 

Fjärde cru:

David

Eagle’s Nest

Ernie Els

Hartenberg

Iona

Ken Forrester

Morgenster

Rijk’s

Saronsberg

Stark-Condé

Vilafonté

Waterford

 

Femte cru:

Bellingham

Botanica

Creation

De Trafford

Graham Beck

Haskell

La Motte

Miles Mossop

Neil Ellis

Nederburg

Strandveld

The Foundry