Vad ska man äta till middag? Det är en fråga som brukar ta någon timme per dag att fundera igenom i Casa Olmås. Oftast kommer vi på något vi är sugna på men inte alltid. Ibland står det bara still. Då blir det nästan alltid pasta. Bara därför skulle man ju kunna tycka att pasta var en av de första sakerna vi kom på men så är det inte. När vi väl bestämt oss för pasta blir vi dock alltid sugna på det. Så vist är livet inrättat. I Casa Olmås alltså.

Pasta går att variera i all oändlighet. Det brukar vi också göra men i måndags blev det ett standardnummer, pasta med kyckling och bacon.
Pappardelle med kyckling och bacon
450 gram kycklinglårfilé
1 paket bacon
1 silverlök
4 vitlöksklyftor
1,5 dl torrt vitt vin (inte fatlagrat)
1 tärning kycklingbuljong
1,5 dl vispgrädde
2 dl ärter (frysta funkar bra)
Worcestershiresås
Sherryvinäger
Vitpeppar
Färskriven parmesan eller pecorino
Valfri pasta, vi tog pappardelle med det går lika bra med annan lång, gärna platt, pasta.
Börja med att rensa bort senor och fett från kycklinglårfiléerna. Skär dem sedan i mindre bitar. Lårfiléerna alltså. Det andra kan du kasta bort. Eller ge till katten. Hacka lök och vitlök och strimla baconet.
Den hackade löken iakttas av den ohackade. Den ohackade darrar av skräck när den tänker på kniven.
Mmmmm, bacon. Grisen är det godaste djuret.

Stek bacon i torr panna. Det ska bli ganska krispigt. Sänk värmen och lägg i lök och vitlök. Stek tills löken är genomskinlig.

Bacon som steks. Allt borde smaka bacon. Luktar gott gör det också. Känn bara.

Ta upp allt och lägg i en bunke. Höj värmen på pannan. Peppra kycklingen och bryn i baconfettet. Den behöver inte steka igenom, den ska puttra i såsen sedan. Ta upp och lägg kycklingen tillsammans med lök och bacon. Vispa ur pannan med vinet och smula ner buljongtärningen. Koka ner till halva mängden. Slå i grädden och koka upp. Smaka av såsen med worcestershiresås, sherryvinäger och vitpeppar. Salta inte! Bacon är salt och buljong är salt. Eftersom baconet ska puttra i såsen är det bättre att salta på tallriken. Detta gäller särskilt om du ska vräka på parmesan på pastan, parmesan är också rätt salt. Nämligen. Jorå serru.

Häll ner kyckling, bacon och lök i såsen och låt puttra i tio minuter. Under tiden kan du koka pasta. Gör det nu. Koka pappardelle i lättsaltat vatten tills den är nästan färdig. Ta upp den och låt den går färdig i såsen. Lägg i ärterna i såsen samtidigt med pastan. Då blir allt färdigt samtidigt.

Här puttras det i pannan och i mild förtvivlan.
Så då. Då är det bara att vräka på nyriven ost.

Måndagens middag blev den sista med hustrun på några dagar. Hon är ute och reser omkring på Tyskland. Jag är hemma och vaktar på katterna. Olika falla ödets lotter. För att pigga upp mig inför hustruns stundande bortavaro slog vi på stort med dryckesvalet. Det blev en flaska Magari, ett onödigt gott vin från begåvade Angelo Gaja.

Ca’Marcanda Magari 2011 (nr 91152) 347 kr
Doften är ung och kompakt fruktig med toner av choklad, körsbär, ek, örter och mint. Smaken är ganska fyllig med markerade unga tanniner och lång, elegant eftersmak med inslag av fat, mörka bär och cassis. Vinet kommer från Gajas vingård Ca’Marcanda i Bolgheri, i Toscana. Det görs på merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc. Som en bordeaux alltså. Vinet är galet välgjort och kommer att utvecklas i många år. Egentligen är det nästan synd att dricka det redan nu men det är svårt att låta bli.
Magari, ett onödigt gott vin.

Vi lyssnade inte på någon musik. Vi glodde bara förälskat ner i glasen. Magari är som musik i sig och pastan var inte så dum den heller.

Text och bild: Stefan Olmås
http://olmasnjutbar.blogspot.se/2014/05/mandag-och-darmed-pasta.html